Med tanke på att jag ska flytta så ger jag upp min gammla blogg för att börja på nytt på devote igen.

Det är bara 9 dagar kvar tills jag flyttar nu. Fram tills idag har jag inte tänkt på det så mycket. Men idag fick jag även info brevet om när jag börjar och massa sådana saker. Jag längtar verkligen och ser fram emot detta. Men jag kan även säga att det kommer bli väldigt svårt att säga hejdå till alla fina människor här hemma. Jag vet att jag kommer träffa nya men ja, dem i borlänge är allt lite speciella. Försöker förbereda mig psykiskt på flytten, men det är så jävla svårt. Jag är bara 17 år, jag vet jag är inte så liten. Men just nu känner jag mig jätte liten. Så vare det där med att börja packa, tror ni att jag har det än? Nej det har jag inte, för jag vetinte hur man packar när man flyttar hemifrån. Men liksom vem vet det? Mitt schema första veckan är inte så kul förutom fredagen då jag slutar 12.40 och måndagen då jag nörjar 13.00. najs <3. åh flum inlägg jag vet, kände det var dags att skriva och jag behövde bara berätta hur nervös jag är över detta. Men när jag flyttar lovar jag att börja uppdatera igen. xoxo

jag hittar inte min data sladd.

Imorgon klockan 17.00 utan för eller inanför cozmos beroende på vädret är det minnestjänst för dem norskar som dog ute på ön Utoya. Det som har hänt är helt jävla hemskt. Det kommer finnas människor och prata med och man kan även tända ljus och lägga en ros till dem med. Det är öppet för alla.

Idag går allt neråt, jag vet även vad som spökar. Helst av allt vill jag bara ligga i sängen och inte resa på mig, men ska snart försöka ta mig upp och först möta ankan, sedan till syster lisa & lämna penge. Så ska jag gå och köpa halstabletter, för ärligt min hals dödar mig. Ska även städa lägenheten idag, roligt. fast ne, men jävligt behövligt. Ska lägga mig ner en stund till sedan fixa mig. puss

Igår vart det roliga äventyr med mina fina vänner, vilket resulterade till att när jag skulle byta kläder idag upptäcker att jag har skrapsår och blåmärken på ett av mina ben. Tänker efter vadfan, sedan inser jag att eftersom klacken på min sko gick av (jag var fett oförbered på att ena mitt ben vart 13 cm lägre) så trillade jag. Eftersom det inte vart några hål på mina byxor så bara ja, men vad bra inga skrapsår eller något. Men jo jo endå har jag lyckats fått skrapsår och ett knä som är dubbelt så stort. Äh livet är härligt endå, tycker jag faktiskt! Ska förövrigt idag snart börja fräscha upp mig och göra lite mat, innan jag åker till säter och som jag har längtat efter det faktiskt. Vi hörs sen. puss.

Tänker för mycket som vanligt. Först är allt bra sedan blir jag att må så jävla dåligt. Allt jag vill är att sova, jag är bara helt slut. Jag mår bra nu för tiden oftast, sedan tänker jag tillbacka på det och så brister allt igen. För jag vetinte om jag valde fel eller inte. Alla dessa tankar.

Livet känns rätt bra nu. Har kusin här och just nu har vi harry potter maraton. Vi är på 5 nu. Imorgon blire bion att se den sista, vilket kommer bli awsome! Idag fick jag förövrig säga hejdå till en av mina bästa vänner Mickis, som åker och jobbar i 6 veckor och när hon kommer hem har jag redan flyttat. Så vi syns inte förens om 3 månader ungefär, vilket känns jävligt drygt. Forsätter kvällen med harry potter och sådant. Vi hörs senare, puss.

livet när det känns helt jävla underbart. Befinner mig ute i stugan, där vi inte har rinnande vatten (förutom sjövatten) eller riktigt el vi har solpaneler vilket är mycket fränare. För att mitt internet och allt ska fungera går jag ut och sätter mig på brygan. Känner mig lugn här, för behöver inte ha igång min mobil och dator här. Kan bara få vara i fred en stund och förbereda mig för allt som väntar, så jag laddar upp batterierna på ett sätt. Jag har det underbart och njuter av varje sekund. Nej vet ni vad känner att jag har bättre saker än att sitta här ska väl måla lite sedan ut och åka med båten liten. Jävligt skönt alltså. Vi syns igen på fredag. puss

Funderar starkt (håller på att överlägger med mitt huvud) att följa med mamma till stugan imorgon. Jag saknar min hund något så otroligt mycket, jag vet det är en hund men han är min terapi. Sedan så tänkte jag vila upp mig och försöka bestämma vad jag verkligen vill med en sak. För jag velar och jag gillar inte att säga nej. Så det får bli så, jag följer med mamma till stugan. Vi får se om jag får med mig en dator, puss.