Elin Perman

Livet. Det finns där idag, men imorgon då finns det här då? Ingen vet något, man vet aldrig vad som händer i morgondagen. Människor kämpar varje dag, kämpar för att överleva. Men hur många tänker på det igentligen? Hur många tänker på att människor kämpar? Inte allas så många tror jag. Jag surfade runt på facebook, rensade bland mina grupper. Då kommer jag till Fias grupp.

Fia och jag har gått i paralell klass sedan vi var små. Hon var bästa kompis med mina bästa kompisar. Hon fick cancer. Alla älskade fia, hon var jämt glad, hade korkskruvslockar i sitt jätte blonda hår. Älskade djur. Cancern tog hennes liv 2009-08-29. Jag minns när jag fick reda på att hon var död, jag ringde hem till fanny & fred. Fanny försökte vara stark, jag förstod nästan direkt vad som hänt. Jag sa vi möts på mitten. Vi möttes på kullen i mitten, hon grät skakade vi kramade om varandra hon sa det är fia. Jag sa har det hänt. Hon grät bara, jag förstod att hon hade gått bort. Vi kramade varandra grät. Jag tröstade Fanny, vi satt hemma hos mig i skinnsoffan pratade om fia. Fanny grät, det var en av hennes närmsta kompisar. Jag grät, jag kände inte Fia som hon. Men Fia var en sådan fantastisk människa. Hon gjorde alla människor glada, bara av att le mot dom. Begravningen var svår, jag satt med mina vänner runt omkring mig. Dom spelade Metallica för henne, hennes favorit band. När vi gick fram till kistan la våran ros där, sa hejdå att hon skulle vila i frid. Hela kyrkan var full, av människor som älskade filippa som alltid kommer älska filippa. Ingen kommer någonsin glömma Filippa. Hon var så ung, så ung. Hon är en ängel nu, och jag tror hon sitter där uppe och vakar över dom hon älskar. Du vackra ängel♥

 Jag vill bara att man ska ta vara på varje dag, varje sekund av livet. För det kan tas ifrån en när man minst anar det. Umgås med dom som ni älskar. Le mot världen, så kan den le tbx. Ta bara vara på varje sekund ni har. Ta hand om dom ni älskar, det var bara det jag ville säga.